Artikel ur Rum-arkivet

136 kilometer sjukjournaler finns lagrat på landstingsarkivet i Flemingsberg. De äldsta är från tidigt 1800-tal.

Denna text är hämtad ur ett tidigare nummer av Locums kundtidning Rum. Här kan du läsa mer om kundtidningen Rum; läsa senaste numret och även teckna en prenumeration helt gratis.

----

” … överdriver abstinenssymtomen, hysterisk läggning, egocentrisk, självöverskattande, judehatare … ”

Så står det i sjukjournalen från hösten 1925 för den kanske mest kände mottagaren av psykiatrin vård vid Stockholms läns landsting genom tiderna: Hermann Göring.
Journalen fördes på Långbro mentalsjukhus där den blivande nazistledaren och chefen för Luftwaffe vårdades för sitt morfinberoende. Göring var intagen på Långbro vid ytterligare två tillfällen – 1926 och 1927 – innan han återvände till Tyskland.



Görings sjukjournal förvaras på Landstingsarkivet i Flemingsberg i Huddinge och är numera offentlig handling. Så var det inte 1933 då en vårdare med risk för att få sparken kopierade journalen och lämnade den för publicering till en antifascistisk tidning.
Sjukjournal är det äldre namnet på patientjournal. Sedan patienterna fick möjlighet att ta del av de egna journalerna och få insyn i vården och behandlingen har benämningen ändrats.



Journalen är i första hand ett verktyg för att tillgodose patientsäkerheten, men dokumentationen är även viktig för såväl forskning och undervisning som kvalitetsuppföljning.

Från början var patientjournalerna kortfattade noteringar i liggare, ett slags dagböcker som fördes av läkarna. Äldsta journalerna i Landstingsarkivet dateras till 1810 och fördes på Löwenströmska sjukhuset. Det är omkring ett halvsekel innan landstingets verksamhet startade.

Två andra sjukhus med gamla journaler i Landstingsarkivet är Norrtälje (från 1843) och Rålambshov (från 1861).

Kring sekelskiftet 1900 tillkom en nyhet i journalhanteringen. Vid sidan om liggarna började man på sjukhusen använda speciella blad där bland annat patienternas temperaturkurvor registrerades.

I takt med att nya diagnos- och behandlingsmetoder infördes i sjukvården blev dokumentationen om patienterna mer och mer omfattande. Informationen kom från laboratorier, röntgenundersökningar och intensivvårdsavdelningar.

För varje vårdtillfälle upprättades en journal med ett eget nummer som var sökbart i olika register. Detta arbetssätt blev efter hand opraktiskt och tidsödande, och på 1960-talet utvecklades system med patientakter där journalanteckningar från flera olika vårdtillfällen samlades.

Att föra patientjournaler på sjukhusen var en uppgift för läkarkåren. Noteringarna på temperaturkurvorna delegerades till sjuksköterskorna på vårdavdelningarna.
Distriktssköterskor och barnmorskor med verksamhet ute på fältet fick själva ansvara för journalföringen. Skyldigheten att föra patientjournal gäller i dag för en rad yrkeskategorier inom vården och socialtjänsten, som kuratorer, tandläkare, optiker, psykologer och sjukgymnaster.



De pappersbaserade patientjournalerna tog allt mer plats och på 1970-talet började man mikrofilma och senare skanna för att spara utrymme. Patientjournalerna i olika form förvarades lokalt på klinikerna och i sjukhusens centralarkiv. Här kunde journalerna från flera kliniker arkiveras tillsammans enligt principen ”en patient – en journal”.
Fram till 1980 fanns ett samarbete med Stockholms stadsarkiv om förvaring av landstingets patientjournaler och andra arkivhandlingar. Detta år bildades ett särskilt landstingsarkiv med uppdraget att oavsett media bevara patientjournaler och annan information för framtiden.

Vid årsskiftet 2000/2001 flyttade verksamheten in i specialbyggda lokaler i Flemingsberg som efter tillbyggnad har en lagringskapacitet på svindlande 13,6 hyllmil. Det motsvarar ungefär sträckan mellan Stockholm och Katrineholm.
Sedan närmare 15 år är materialet i huvudsak digitalt. Den digitala informationen hanteras med hjälp av IT-tjänsten SLL e-arkiv. Tjänsten erbjuder metoder och funktioner som på ett standardiserat sätt säkrar hela arkiveringsprocessen från inleveranser och ankomstkontroll till lagring och slutarkivering.

Materialet Landstingsarkivet får i digital form förblir digitalt, men möjlighet finns att skriva ut informationen på papper.

Landstingsarkivet är en i högsta grad levande del av landstingets dagliga verksamhet. Varje år görs cirka 7 000 beställningar, varav flertalet är patientjournaler. Är journalerna digitala används Stockholms läns landstings e-arkivs webbapplikation för återsökning.

Text: Thorsten Sandberg