Lilla Hemmet - ett vårdhem för syfilissmittade barn

Fastigheten Lilla Hemmet har en anrik och viktig historia. Tidigt 1900-tal byggdes denna byggnad för att vårda barn som blivit smittade med syfilis från föräldrarna vid födseln. Initiativet till vårdhemmet togs av Edvard Welander som var professor i syfilidologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm vid den tiden.

Syfilis var en utbredd sjukdom under 1800-talet. Barn som blivit smittade med syfilis från föräldrarna vid födseln drabbades ofta av neurologiska skador där behandling ofta sågs som utsiktslös.Edvard Welander var professor i syfilidologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm vid den tiden. Han kom att ändra på detta genom att han lyckades med olika kvicksilverpreparat bota barnen från deras sjukdom.

Det var en flerårig behandling och behovet av att kunna vårda barnen på ett tryggt och bra ställe var stort. Edvard tog därför initiativ till ett ett första hem för dessa barn år 1900. Lokalerna låg då i ett äldre hus på Fridhemsgatan 1, med plats för drygt tio patienter.

Arkitekten Frithjof Svensson bidrog genom att kostnadsfritt utforma ritningar av ett nytt större hem för dessa barn. I bygglovsärendet för nybyggnaden finns två uppsättningar ritningar, daterade 1908 och 1909. Den första uppsättningen är ritad av arkitekten Frithiof Swensson 1908 och märkt med påskrift ”Gäller ej”. Ritningarna från 1909 är signerade av ingenjören Folke Hedman. De utgår i stort från Swenssons, men har exempelvis skillnader i fönstrens antal och utformning, källare och köksingångar samt andra mindre fasad- och planändringar. Den nya sjukhusbyggnaden uppfördes 1909-1910 och skulle rymma vårdplatser för 50-60 barn.

Pengar till bygget samlades in genom donationer och ett industrilotteri som hölls 1908. Byggnadstomten uppläts av Stockholms stad och låg i anslutning till S:t Görans sjukhus, som byggts på 1880-talet för vård av patienter med köns- och hudsjukdomar, som syfilis. 

Vårdtiden för syfilis kunde vara mycket lång och det fanns barn som var inskrivna i över 10 år. Behandlingen bestod bland annat av en medicinering där små mängder kvicksilver ingick. Även ljusterapi användes. Noggrann hygien och isolering från omgivningen var viktiga delar i behandlingen. Prover togs regelbundet för att se om sjukdomen gav vika. Genom åren vårdades över 500 barn på Lilla Hemmet. Över 95 procent av barnen botades från sin sjukdom.

Verksamheten på Lilla Hemmet upphörde under 1950-talet när man började behandla syfilis med antibiotika. 

Byggnaden är idag klassad grön av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär "särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".  Läs mer om klassificeringen här >>

stgoran_lilla_hemmet.jpg

Edvard Welander syns i kretsen av barn och sköterskor på trappen till trähus med snickarglädje. Kanske låg huset i anslutning till Lilla Hemmet  1910-1930. Fotograf: okänd.

Laddar...