Att bygga en IVA/MIVA avdelning
Ombyggnaden kräver ett precisionsarbete för att hålla vårdens kritiska flöden igång. Under en rundvisning fick Locums kommunikatör följa projektledarnas arbete bakom kulisserna.
Vi börjar vid huvudentrén på Södersjukhuset. Projektledaren Joel Backstad ger mig en snabb genomgång av hur husen är fördelade, och precis när jag tror att jag har förstått systemet får jag veta att vi redan befinner oss i ett annat hus än jag trott. Det blir snabbt tydligt hur komplext sjukhusets struktur är – och hur viktigt det är att förstå den för att kunna bygga om utan att störa verksamheten.
Rundvisningen leds av Joel tillsammans med Linda Vikstander, projektledare. Tillsammans med en tredje projektledare från Locum Andreas Sandin, bär de alla ansvaret för att den nya IVA/MIVA‑avdelningen. De ska se till att både hålla tidsplan och att bygget ska byggas utan att påverka vården mer än nödvändigt.
– Det är ett av de mest komplexa byggen jag har varit med om. Det är nyttigt - både för mig och för dem som jag tar med på rundvisningarna - att berätta om komplexiteten i det här projektet, berättar Joel. 
En tidsresa genom sjukhusets historia
– Huset byggdes i olika etapper. Sjukhuset uppfördes i mitten av 40‑talet, sedan kom tillbyggnader och tekniken uppgraderades under 60‑ och 70‑talen. Men det mesta vi ser här är från 90‑talet, kanske något från 2010, förklarar Joel.
Och det märks. På varje våningsplan – i korridorer, trapphus, teknikutrymmen och patientrum – syns spåren från flera sjukhusepoker. Lager av historia som nu ska rivas, byggas om och förnyas för framtidens vård.
– Det kommer att bli otroligt bra när allt är klart. Men först ska vi bara genomföra det, säger han med ett leende.
När varje detalj påverkar helheten
När Joel beskriver arbetet och processen fram till dess bygget är klart 2029 så hör man hans engagemang och kunskap. Det handlar om vatten, värme och EL-kraft som ska dras från våning ‑6 upp till taket. Ventilationsrum som ska rivas, byggas om eller flyttas. Material som ska transporteras genom trånga utrymmen fulla av lågt hängande kablar och rör. Hängkorridorer som ska bli permanenta för att skapa bättre flöden i vården.
Linda beskriver det som ett gigantiskt logistikpussel:
– Det är som ett enda stort nystan att få ihop. För att börja med ett moment måste vi först få klart ett annat, och så fortsätter det tills vi vet vad som faktiskt kan startas. Samtidigt måste vi hålla den tidplan som är satt, så vissa saker måste ske parallellt.
Joel fyller i:
– Precis. Varje sladd leder någonstans och påverkar många delar av sjukhuset. Vi måste utreda varje sladd innan vi klipper den och byter ut den. Och det är bara sladdarna - sedan har vi flera våningar med rörsystem, ventilation, sprinkler, styrskåp, brandlarm och datasystem som också måste kartläggas.
Bygget tar fart
Projektet har nu gått in i en intensiv fas. En byggställning reser sig utanför förlossningen, och inom några veckor kommer en 80 meter lång byggkran att placeras bakom avdelningen. Den ska lyfta upp material till takarbetena och hjälpa till att forsla bort rivningsmassor från de trånga utrymmena där de inte kan köras ut på annat sätt.
Den nya IVA/MIVA‑avdelningen växer nu fram, bit för bit, genom ett av Locums mest komplexa ombyggnadsprojekt – och bakom varje vägg, kabel och korridor finns en noggrant planerad del av framtidens högspecialiserade vård.