Historia

Bristen på moderna sjukhus var stor i början på 1900-talet. Både Karolinska Institutet och Serafimerlasarettet på Kungsholmen, som samarbetade om utbildning, hade vuxit ur sina lokaler. Ett nytt, större sjukhus behövde byggas och man bestämde att det skulle placeras på gränsen till Solna.

Äldre svartvitt flygfoto.

Men varför valde man just den här platsen?

Jo, redan vid förra sekelskiftet, när Alfred Nobel skrev sitt testamente, började staten planera för någon form av utbyggnad av kronans mark vid Karlberg. 

1930 fattades beslutet att Karolinska Institutet skulle flyttas från Glasbrukstomten på Kungsholmen i Stockholm till Norrbackaområdet i Solna. I beslutet ingick även att ett nytt universitetssjukhus skulle byggas som ett komplement till Karolinska Institutets teoretiska institutioner och i anslutning till dessa.

Eftersom Serafimerlasarettet tidigare fungerat som universitetssjukhus för Karolinska Institutet fanns det många som ansåg att även det nya sjukhuset skulle få namnet Serafimerlasarettet. Men Karolinska Institutet föreslog namnet Karolinska Sjukhuset, och så blev det också.

1930-talets tidstypiska funkisstil inspirerade

Planeringen av sjukhuset startade 1931 under arkitekten Carl Westman som bland annat ritat Stockholms rådhus. Det sägs att Westman använde Rigshospitalet i Köpenhamn som förebild, där man också utgått från tanken att undervisning och forskning skulle samplaneras och samlokaliseras. Efter Westmans död 1936 övertogs uppgiften av arkitekterna Sven Ahlbom och Sven Malm och sjukhuset fick en helt ny och mer funktionalistisk utformning. Stockholms stad och landstinget bidrog med ekonomiska medel för att uppföra sjukhuset. 

Den första enheten, Radiumhemmet, inledde sin verksamhet 1937 på området och hela Karolinska sjukhuset invigdes den 28 september 1940. Detta innebar en helt ny era inom svensk sjukvård. Här samlades flera vårdområden inom ett och samma komplex, vilket gav en mer effektiv vård. Det påkostade och moderna sjukhuset blev omskrivet i media och en internationell förebild. 

Murgröna som växer på en tegelvägg.

Sjukhuset, med sina många vackra röda tegelbyggnader i tidstypisk funkisstil, utgick från huvudbyggnaden i mitten. Där förlades alla avdelningar med starka krav på samband och närhet. Andra avdelningar, så som Radiumhemmet och den psykiatriska kliniken, fick separata byggnader omkring den centralt belägna parken, där den befintliga terrängen med tallar och porlande vatten tillvaratogs på ett naturskönt sätt.

Ljus och närhet till naturen värderades då, liksom nu, högt i sjukvården och sjukhusområdet kom att präglas av tidens ideal Hus i park. De flesta husen är byggda i så kallat enkelkorridorssystem, vilket gjorde byggnaderna mycket ljusa och med dagsljus i de flesta rum. Vårdrummen inreddes i ljusa färger och trämöbler.  Huskropparna fick varierad utformning beroende på funktion och varierande våningsantal som skapade ett liv i den annars sammanhållna bebyggelsen. 

Karolinska.jpg

Bildtext: Sjukhusparken har en central plats på sjukhusområdet även idag. 

Samma år som sjukhuset invigdes fick också Karolinska Institutet sin första egna byggnad inom sjukhusområdet. Byggnaden var starkt präglat av 30-talets funktionalistiska arkitektideal men kompletterades senare med 40-talets mer hantverksmässiga och fria arkitektur.

Utöver vårdbyggnader fanns det på området postkontor, apotek, administrationsbyggnad, personalbyggnader, lokaler för medicinsk undervisning, bibliotek, teoretiska institutioner och ekonomibyggnader såsom pannrum, tvätteri och köksbyggnad med eget bageri. Den omfattande anläggningen kom att kallas sjukhusstaden. 

På salarnas tid hade patienterna fått trängas i gemensamma tvättrum, med risk för smittspridning. Då låg de också länge på sjukhus, ibland flera månader. Men på 1940-talet blev vårdrummen mindre, med 2–6 patienter i varje. De första enpatient-rummen infördes också och i de rum där patienter låg isolerade kunde anhöriga sova över på utfällbara stolar. 

Under andra halvan av 1900-talet tillkom fler byggnader med liknande tegelfasader som den ursprungliga sjukhusbyggnaden. Dessa inrymde bland annat psykiatrisk vård och hudsjukvård. Senare byggdes även ett barnsjukhus, som under 1990-talet fick namnet Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset Solna

Bildtext: Fasadbild, Astrid Lindgrens barnsjukhus. 

 

Eugeniahemmet, Blindhemmet och Nya hemmet

Karolinska sjukhuset var dock inte först på platsen. Området bär på en lång historia som vårdmiljö och redan i slutet av 1800-talet etablerades de första institutionerna. 

1879 instiftade prinsessan Eugénie, enda dotter till Oscar I, ett sjuk- och skolhem för fattiga, obotligt sjuka och vanföra barn från hela landet. Det fick namnet Eugeniahemmet och blev den allra första byggnaden i det som vi nu kallar Solna sjukhusområde. Invigningen skedde 1886 och kompletterades 1887 med ytterligare en byggnad. Båda byggnaderna ritades av Axel Kumlien som under den sena 1800-talet ritade flera vårdbyggnader. 

Eugeniahemmet omgiven av grönska.

Bildtext: Eugeniahemmet.

Till anläggningen hörde en stor trädgård med fruktträd, bärbuskar, grönsaks- och rotfruktsland och blomtäppor. Här fanns även stall, ekonomibyggnader och personalbostäder. Genom den egna odlingen var verksamheten i perioder i stort sett självförsörjande. I området fanns även en park som bland annat nyttjades som skolgård av de intagna barnen. 

Kort efter Eugeniahemmet invigdes uppfördes Blindhemmet, som var ett ålderdomshem för blinda kvinnor. Även detta var ett initiativ av prinsessan Eugenie. Byggnaden uppfördes i tidstypisk schwizerstil med panelklädda fasader och snickarglädje. Verksamheten drevs i huvudsak av kvinnor och vände sig till en marginell grupp av utsatta i samhället. 

Nya Hemmet med gul fasad och omgiven av grönska.

Bildtext: Nya hemmet

Vid 18-års ålder skrevs eleverna ut från Eugeniahemmet, men många av de inlagda var i behov av vård även som vuxna. Med anledning av det tillkom Nya hemmet på 1910-talet, som ett internat för äldre barn som var i behov av vård. 

Under 1940-talet övergick den yrkesutbildning som fanns på Eugeniahemmet till Norrbackainstitutet (se nedan) och endast folkskoleutbildningen kvarstod på Eugeniahemmet. Den lades ned när lagen om skolplikt för alla barn infördes och kommunerna tvingades ta ansvar för alla barns skolutbildning 1962.

Under 60-talet blev Eugeniahemmet ett centrum för omhändertagandet av barn som fötts med neurosedynskador.

Eugeniahemmet i sin ursprungliga form avvecklas 1971, då lokalerna övertogs av Karolinska Universitetssjukhuset.

Norrbackainstitutet

Norrbackainstitutet invigdes på sjukhusområdet 1935, men grundades redan 1891 av Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm inom ramen för Eugeniastiftelsens verksamhet. Syftet var att starta en yrkesskola för rörelsehindrade ungdomar och verksamheten höll inledningsvis till på olika adresser i innerstan. Då kallades verksamheten Stockholms Vanföreanstalt.

När 1926 års sjukhuskommission började planera för ett nytt sjukhus i Stockholm bad styrelsen riksdagen om att få en tomt upplåten åt sig intill den nya planerade sjukhuset. Förslaget bifölls tillsammans med ett större ekonomiskt uppdrag.

Norrbacka.

Bildtext: Norrbackainstitutet, 90-tal. 

År 1971 inordnades Norrbackainstitutets vård- och rehabiliteringsverksamhet samt ortopediska verkstäder under Karolinska sjukhuset. Utbildningen övertogs samma år av Solna kommun, som fortsatte driften av institutets gymnasieskola för 90 gravt handikappade elever. Den kallades Ingemundskolan och drevs av Solna stad fram till 1979, då all skol- och internatverksamhet på Norrbackainstitutet upphörde.

Radiumhemmet

Radiumhemmet grundades redan 1910 och drevs då privat av Cancerföreningen Stockholm. 1937 flyttades verksamheten från Fjällgatan till Solna sjukhusområde och blev i samband med det statligt.

Radiumhemmet historisk bild.jpg Radiumhemmet fasad.jpg

Bildtext: Radiumhemmet låg först på Fjällgatan 37 (bild 1), därefter flyttade verksamheten till Solna. 

Sjukhusområdet idag

Fram till 1982 var Karolinska sjukhuset ett så kallat rikssjukhus, det vill säga ett sjukhus som betjänar ett helt land. Därefter överfördes det till Stockholms läns landsting, nuvarande Region Stockholm.

2004 slogs Karolinska Sjukhuset ihop med Huddinge universitetssjukhus och sedan dess går sjukhuset under namnet Karolinska Universitetssjukhuset.

Idag har stora delar av verksamheten flyttat in i en ny modern sjukhusbyggnad samtidigt som några av de äldre byggnaderna har uppgraderats.

Planering för framtida utveckling av det karaktäristiska området pågår och på sikt kommer området omvandlas från ett renodlat sjukhusområde till en blandad stadsbebyggelse - Norra Hagastaden - med både bostäder och kommersiella lokaler som integreras i den nya stadsdelen Hagastaden.

Laddar...