40-talets bärande tanke återuppväcks

– Det kan tyckas motsägelsefullt när vi säger 40-tal och modernt i samma mening, men faktum är att man redan för 80 år sedan hade övergett tanken på stora sjuksalar. Och att patienter som vårdades en längre tid skulle få ta del av en läkande miljö med mycket grönska, ljus och luft mot vattnet var en självklarhet redan då, berättar Sven Magnusson, projektledare.

Bildtext: Vårdrummen bjuder på en vacker utblick över Årstaviken. 

Lokalerna byggs om till att inrymma generella vårdavdelningar med enpatientrum med egen toalett och dusch. Rum där patienter vistas har utblick över Årstaviken och den vackra läkande miljön, medan stödfunktioner orienterar sig mot norr. Totalt skapar vi 168 enpatientrum som är 16–18 kvadratmeter stora, 24 vårdrum per våning.

–  Fördelarna med enpatientrum är många! Vi brukar bland annat lyfta minskad smittspridning, ökad integritet och trygghet för patienten och en bättre vårdkvalitet. Enpatientrum ger också bättre möjligheter för patienten att prata ostört med personalen och anhöriga och skapar i allmänhet en lugnare vårdmiljö, berättar Lise-Lotte Olofsson Hernström, vårdlokalutvecklare.

Vårdlokalutvecklaren tolkar och för projektet framåt

En annan fördel med enpatientrum är att personalen får en bättre arbetsmiljö. Den har tidigare uppfattats som undermålig av personalen och därför har det varit viktig under projektet att få höra vilka behov som finns hos de olika professionerna som ska arbeta i lokalerna. Här har Lise-Lotte haft en viktig roll.

–  Jag har arbetat många år som sjuksköterska innan jag började arbeta på Locum och det gör att det är enklare för mig att hantera de diskussioner som kan uppstå under projektens gång. Verksamhetens roll är att berätta för oss vilka behov de har, men de ska inte behöva förstå hur man löser det - det är upp till oss att leverera det. Men vi pratar inte alltid samma språk och då blir min roll att fungera som en tolk mellan verksamheten och projektet, berättar Lise-Lotte.

Bildtext: Vårdlokalutvecklaren Lise-Lotte Olofsson Hernström fungerar ofta som en tolk mellan verksamheten och projektet. 

Vårdlokalutvecklaren är framför allt med under de tidiga skedena i byggprojektet och hjälper verksamheten samt förvaltaren att ta fram den viktiga behovsanalysen med effektmål, som sedan utgör grunden för det kommande arbetet. Flera arbetsmöten hålls tillsammans med arkitekterna och olika representanter från verksamheten för att landa i vilka behov som finns.

–  Behovsanalysen är i mångt och mycket grunden till allt och den kan inte hastas igenom. Backar man när man kommit längre fram i processen kostar det både mer tid och mer pengar.

Nästa steg är förstudien som projektledaren leder tillsammans med arkitekterna och olika representanter från verksamheten, där vi tar fram förslag på hur de olika behoven kan tillgodoses. Därefter sker själva programarbetet där kraven fastställs.

–  Då ses vi med ungefär två veckors mellanrum så verksamheterna hinner gå hem till sig och diskutera och förankra innan vi går vidare i processen, berättar Lise-Lotte.

Men vårdlokalutvecklarens arbete tar inte slut när behovsanalysen är klar, utan Lise-Lotte och hennes kollegor finns såklart tillgängliga även längre fram i projekten för att fortsätta med uppföljning och annan stöttning i projektet. När projekten är avslutade genomför de också en lokalmätning. Då går de runt i lokalerna och följer upp effektmålen som togs fram i samband med behovsanalysen.

Nya sätt att arbeta för personalen

När verksamheten nu flyttar in under andra kvartalet 2026 är det som tidigare nämnt generella vårdavdelningar som kommer fylla lokalerna. Flerpatientrummen ersätts med enpatientrum som är placerade på varsin sida av en hisshall, 12 rum på vardera sida. Detta innebär ett förändrat arbetssätt för personalen.

Bildtext: Under början av 2026 kommer verksamheterna börja inreda lokalerna. 

Projektet valde därför tidigt att ta fram mock-uper över framtida vårdrum som personalen fick chans att besöka. Verksamheterna har även genomfört flera akutsimuleringar för att se hur lokalerna fungerar i akuta situationer.

–  Att vi har valt att bygga just enpatientrum har dock enbart setts som positivt av verksamheterna och det har vi nog mycket vår nya vårdbyggnad, byggnad 72, att tacka för. Där valde vi att enbart bygga enpatientrum och nu har personalen hunnit arbeta ett par år i de lokalerna och på så sätt vant sig vid det sättet att arbeta, berättar Lars Netzell, projektchef.

Bildtext: Sven Magnusson och Lars Netzell har båda arbetat i projektet sedan starten. 

Lars lyfter också det goda samarbetet som en nyckelfaktor i det här projektet.

–  Verksamheterna har varit delaktiga i processen ända sedan förstudien och vi har haft ett väldigt gott samarbete och en tät dialog, både med dem och med Fastighetssektionen och MT-sektionen. Det har varit väldigt värdefullt för oss!

Utmaningen med äldre byggnader

Byggnaderna, som dessutom har genomgått en fullständigt teknisk upprustning, har dock bjudit på en hel del utmaningar under projektets gång. Till skillnad från nya byggnader har dessa, som är byggda på 40-talet, haft väldigt liten flexibilitet. Stommens många bärande väggar begränsar vad som går att göra i byggnaderna och ibland har vi behövt tänka om.

–  Gamla hus bjuder alltid på utmaningar och snåla mått jämfört med om man skulle bygga nytt, så exempelvis kunde vi inte bygga IMA-rum i byggnad 18 som vi hade planerat. Det har vi i stället fått göra i byggnad 72. Men även här har verksamheterna visat på stor förståelse och vi har tillsammans kunnat resonera oss fram till en annan lösning, berättar Sven.

Bildtext: Jämförelsebild, 31 januari och 13 oktober.

–  Att vi lyckats bevara sjukhusets karaktär men rustat upp lokalerna till nuvarande standard känns oerhört bra. Nu har vi moderna miljöer som möter dagens krav på säkerhet, integritet och arbetsmiljö, avslutar Lars.

Bildtext: Färgsättningen är inspirerad av sjukhusets omgivning och speglar landskapet utanför; berg, jord, barr, vatten, löv, himmel och sol.