Södersjukhuset byggdes under en tid när kvalitet och funktion stod i centrum. Det märks än idag. I sjukhusets dörrar från 40‑talet går det att se spår av en svunnen tid – massiva träslag, gedigna konstruktioner och en tydlig idé om att funktionalitet och kvalitet alltid skulle komma först.

Idag konstrueras dörrar med fokus på andra, lika viktiga krav. Säkerhetsklassning och brandskydd styr utformningen för att skapa trygga vårdmiljöer. De dörrar som installeras idag överträffar därför ofta 40‑talets dörrar – men inom helt andra områden. Det gör samtidigt att äldre dörrar av hög kvalitet ibland går förlorade i byggprojekt. De rivs ut, fraktas bort och slängs. Inte för att de saknar värde, utan för att de inte längre passar in i en standardiserad byggprocess, för att förvaringsutrymmen saknas eller för att projekttakten inte tillåter tidskrävande materialinventering.

I projektet med huskropparna 17 och 18 på Södersjukhuset ville man göra annorlunda. Här valde projektcheferna Sven Magnusson och Lars Netzell att avsätta tid för att se möjligheterna.
– Vi bestämde oss ganska tidigt för att ta reda på var dörrarna tagit vägen, ta hand om dem – och hitta nya sätt att använda dem, säger Sven.

När projektet startade visade det sig att de dåvarande sittbänkarna i hisshall D redan hade rivits. För att återställa funktionen lutade det först åt att köpa nya bänkar – tills idén om återbruk tog form. Sven och Lars började söka i det material som fortfarande fanns i byggnaden. I Byggnad 03 hittade de en hög med gamla dörrar, nästan alla från 1940‑talet, tillverkade av massivt trä som knappt går att få tag på idag.

När dörrarna bars fram gick det inte att ta miste på kvaliteten. De var tunga, kompakta och solida – inget komposit – och det blev självklart att de skulle tas om hand och återbrukas.

Bildtext: En bild på dörrarna när de upphittades och innan de blev sittbänkar.

Lika mycket hantverk som hållbarhet

Efter upptäckten av dörrar har nu en stor del av dem blivit sittbänkar till projektet. Arbetet utfördes av en entreprenör som målade om dörrarna, bearbetade dem till sin nya form och monterade bänkarna i både vägg och golv. Kostnaden landade i nivå med att köpa helt nya sittbänkar – men till skillnad från nytillverkade bänkar bär dessa med sig sjukhusets egen historia.

Genom att återbruka dörrarna sparade Sven och Lars projektet både resurser, minskade avfall och gav miljön i hisshallen mer karaktär och identitet. Det blev ett medvetet val: samma funktion, men med betydligt större samhällsnytta.

– Men återbruk sker inte av sig självt. För att ta tillvara material krävs tidig planering, tydliga krav och en vilja att tänka helhetsansvar, förklarar Lars.
– Framåt kan vi ta med oss lärdomen att skriva in i upphandlingen att material inte får slängas innan projektgruppen hunnit inventera vad som kan återbrukas. Annars är risken stor att värdefulla resurser försvinner redan i startskedet, inflikar Sven.

Projektet 17/18 börjar nu närma sig sitt slut, och sittbänkarna i hisshall D står färdiga. De är mer än bara möbler – de är ett sätt att bevara, ta ansvar och låta historien leva vidare i ny form. De visar att hållbarhet inte bara är en princip, utan ett praktiskt arbete där varje dörr kan få en andra chans.