Södertälje sjukhus – vårt första länssjukhus

Södertälje är en mycket gammal stad. Inflyttningen startade under 600-talet och redan före vikingatiden bedrevs omfattande handel här. På 1300-talet fick staden sina stadsrättigheter och åtskilliga skeppslaster från andra länder passerade på väg till de olika marknaderna i landet. Ända fram till mitten av 1700-talet var begreppet sjukhus okänt och sjuka människor togs ofta omhand i klostrens ”helgeandshus”, som också hyste fattiga och krymplingar. Sedan Gustav Vasa reformerat Sverige och landet blivit protestantiskt fick sjuka människor oftast dö hemma i sina sängar.

I början av 1700-talet härjade pesten svårt i Södertälje. Staden drabbades också hårt av kriget mot Ryssland, då en tredjedel av staden brändes ned. Folket led och stadens befolkning sjönk till ungefär 200 invånare.

År 1777 byggde Serafimerorden ett sjukhus  med åtta vårdplatser på Orionkullen. Men det skulle ta 130 år innan staden fick ett sjukhus på den nuvarande platsen. 

1823 lades sjukhuset ner och länets invånare fick förlita sig på att få vård i Stockholms stad. Då var järnvägen utbyggd och det var enkelt att resa mellan Stockholm och Södertälje. Södertälje kanal hade fått sin sluss. Sjöfarten mellan Östersjön och Mälaren blev åter igen viktig och staden hade börjat etablera sig som kurort. Snabbt blev den en av de populäraste i landet. 

1869 öppnades ett nytt sjukhus inne i staden, som var i drift i knappt 40 år. Långt in på 1800-talen var människor ofta skeptiska till sjukhus och menade att ingen som togs in på sjukhus överlevde. Det är inte helt osant, eftersom deras skepsis gjorde att de ofta var för sjuka och väntade för länge, innan de kom in till sjukhuset.

1907 stod Södertälje lasarett klart utanför staden. Sjukhuset hade 36 vårdplatser. Placeringen var påverkad av tidens nya ideal om hygien, gleshet och luftcirkulation. Under den här perioden växte Södertälje och allt fler började söka sig till sjukhuset. Det blev snabbt tydligt att fler vårdplatser behövdes. Efter tillbyggnaden 1913 blev antalet 73. 

Omläggningsrummet på det nyöppnade sjukhuset.

Tillbyggnaden år 1913.

Sjukhuset utvidgades under 1920-talet, men även det visade sig vara otillräckligt. Södertälje får 1932 en tillbyggnad med specialavdelningar för röntgen- och barnbördsfall. Arkitekturstilen var senklassicism. Det skulle se gammalt ut, fastän det var nytt, vilket var en kontrast till samtidens funktionalistiska stil. 

Nästa utbyggnad skedde under 1940- och 1950-talen och sjukhusets totala yta blev 25 000 kvadratmeter. Flera byggnader tillkom, nu i tidens typiskt rationella funktionalistiska stil. Byggnaderna för medicinavdelningar, maskinavdelning, tvätt­avdelning, personalbostäder och ambulansgarage byggdes koncentrerat. Hittills hade sjukhuset varit odelat, men nu skildes medicin och kirurgi åt. 

Sjukhuset fick en ny medicinavdelning.

Full fart på matlagningen i centralköket kring 1940.

Ambulansgaraget under krigsåren 1939–1945.

1960 stod två stora byggnader, varav en hade USA:s skyskrapor som förebild, klara. En förbindelsebyggnad byggdes och sjukhuset hade nu 500 sängplatser. De höga och geometriska husen var ett steg bort från ett hantverksmässigt byggande till ett mer industrialiserat. 

Flygfoto från 1960-talet.

1980 byggdes ett stort hus i postmodern stil utmed kanalen, i tidens postmoderna stil som var mer varierad jämfört med funkisen och inspirerades av olika historiska epoker. Här fick bland annat långvårdsavdelningar, öppenvårdscentral, gymnastikavdelning och bibliotek plats.

Efter 1960-talets stora nybyggnationer gick tjugo år utan stora förändringar. 1980 tillkom denna tillbyggnad.

Sjukhusets byggnader har skapats av många olika arkitekter. De mest anlitade genom åren har varit Theodor Kjellgren, Hjalmar Cederström och Anders Tengbom.